Vägspärren. Alla fyra körfält var blockerade. De södergående banorna var helt blockerade av fem eller sex personbilar som ställts tvärs över vägen. Den norrgående banan var också blockerad, men med ett system som tillät genomfart. Högerfältet var blockerat, några meter senare var det vänstra blockerat och jag gissar att det högra var blockerat ännu en gång vilket bara tillät en långsam genomfart med en skarp S-kurva mellan vraken.
Jag stannade Dodgen och lät motorn gå medan jag tittade ut genom fönstren efter rörelser. Jag skymtade någon eller några. Men avståndet var för stort för att kunna avgöra hur många de var och kikaren hjälpte inte heller.
Innan jag visste ordet av hade någon startat en bil och kom plöjande från bakom vägspärrsbilarna med helljusen påslagna. De var nog inte ute efter att bjuda på kaffe så jag la i backen, skumpade över till den södergående körbanan och vände tvärt.
Och där var vi, vägdesperadon i vansinnesfärd längs den frusna ödemarksvägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar