Idag är det söndag. Vilodagen. Och jag har inte gjort ett skit här i fortet. Och det syns. Det ligger MRE-påsar och konserver i köket. Och de har börjat lukta. Elmer stryker runt och fiser. Jag gissar att det beror på maten han äter. Det är ju inte så att han får Doggy eller Hills torrmat. Man skulle kunna säga att här ser ut som i en ungkarlslya, vilket får mig att skämmas en aning. Jag borde ta och städa upp och slänga det brännbara i kaminen. Det brännbara ja. En av plundrarna ligger fortfarande där ute. Den som försvann har jag inte sett ett spår av. Kanske blev han träffad och kröp iväg någonstans för att dö. Jag kanske hittar honom i vår när snön smälter och han tinar upp och börjar lukta.
Utanför fortet ligger de smittade i en prydlig hög. Skavfötters staplade en dryg meter högt. "I used to stack fucks like you five feet high and use as sandbags." Ännu en snappy oneliner som jag kan använda om tio år när folk frågar vad jag gjorde. Den och "Ja, inte fan skyfflade jag skit i Skellefteå i alla fall." Jag tror det är i sådana här fall folk blir religiösa. Här vid mänsklighetens yttersta utpost. På gränsen till barbariet och undergången. Den tunna röda linjen som skiljer de överlevande från en säker död, eller en fortsättning som smittad pestis. Folk plockar fram den heliga skriften och läser några väl valda rader om hur Gud med hjälp av några få utvalda ska besegra smittpesten. Eller kommunismen eller vad man har för fiende för dagen. Och det är ju inte så konstigt kanske. Radion har varit död de senaste veckorna. Inga kondensslingor i skyn. Bara jag ensam i ödemarken. Inte ens ett rött streck, snarare ett pisshål i snön.
Frågan är hur jag ska förhålla mig till bibeltexterna? Hjälper Gud mig eller hjälper jag Gud? Det senare tror jag har passerat gränsen för högmod för länge sedan. Och ska man se texterna som absoluta regler eller mer som riktlinjer? Jag vill ju inte utvecklas till en bokstavstroende ortodox knäppgök med för många vapen. Men vad är alternativet? Att plocka russinen ur kakan och i framtiden ses som en skenhelig tönt? Men skulle jag i så fall bry mig? Sannolikt inte.
I övrigt är det fortsatt kallt. Jag eldar på moderat i vinterkylan. Det ökar förvisso risken för upptäckt, men jag tror att området för tillfället är tomt på allt liv så när som mig själv och Elmer. Och jag riskerar hellre upptäckt än frostskador på lemmarna. Kanske borde jag bränna upp pestisarna medan kylan håller folk inomhus eller djupfrysta. För snart blir det varmare och då kommer de igen. Och den tunna röda linjen kommer prövas igen, och igen, och igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar