Jag klarade av att rulla kanske fem kilometer innan jag var tvungen att stanna och kräkas. Huvudvärk. Stela leder. Två fingrar som inte vill lyda. Tittade mig i backspegeln. Ett öga blodfyllt. Två lösa tänder. Ser ut som en skitkorv som spolats upp på land. Mår likadant. Sprängande huvudvärk.
Några alvedon och ett par timmars sömn i bilen senare vaknade jag av ett ryck. Vänster lill- och ringfinger hade svullnat upp. jag tejpade ihop dom i varandra och långfingret. Jag hittade inget jag kunde göra en stödskena av.
Södra Närke och norra Östergötland är sönderfruset. Jag har passerat åtskilliga gårdar och torp utan att stanna. Flera av ställena längs landsvägen är nerbrända, plundrade, övergivna. Dodgen går på kvarts tank. Jag har kanske ytterligare en halv tank diesel kvar på flaket. Ett nytt fordon eller mer bränsle behövs snart. Jag styr långsamt mot Motala. Tänker undvika tätort innan jag är framme vid mitt egentliga mål.
Vid Västanvik tog jag av österut. Efter ytterligare någon halvmil svängde jag av norrut. Jag hade bytt odlingslandskapet mot Östgötsk skog. Gammelskog bredde ut sig som ett skyddande täcke över mig. Ytterligare ett par kilometer senare hittade jag vad jag sökte. Ett litet torp som var precis så inbjudande och avsides som kartan visade.
Jag bröt mig in. Barrikaderade dörren. Stupade i en säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar