Det var kanske 2003 eller så. Jag minns inte riktigt. Jag ville bort. Bort från allt. Tentor. Snö. Kyla. Mörker. Jag hade alltid en resväska packad för att kunna dra någonstans. Två ombyten kläder för ett mer tropiskt klimat. Jag kom aldrig iväg, istället tänkte jag tillbaka på resan några år tidigare. Jag och min sambo hade sparat som dårar för att kunna åka på semester.
Västindien lockade. Jag hade velat åka till Kuba. Vi kom till Dominikanska republiken. All inclusive. Jag snappade upp lite spanska, åkte till någon paradisstrand och drack rom, dök och såg en muräna och lokalbefolkning som bodde färgglada legohus bygda av lättbetong. Jag såg tjocka rödbrända tyskar, jag såg vältränade bögtyskar insmorda i kokosolja. Jag såg en överlevare från discobranden i Göteborg. Hon och hennes mamma var på semester. Jag minns att jag blev glad för deras skull. Jag kände först igen mamman. Hon hade varit med i några debattprogram på TV.
Jag såg ödlor, halvvilda hundar, undvek nattlivet, fick turistmage, gick promenader på stan, köpte huvudvärkstabletter för turistpris. Jag motade bort försäljare på stranden. Jag hade kunnat göra så mycket mer. En vecka senare var jag hemma. En halv nyans brunare, betydligt gladare. Jag gillade värmen, jag gillade maten, jag gillade spriten. Två dagar efter hemkomsten tentade jag lagstiftningsprocessen.
Jag mindes saltdoften, brisen i ansiktet. Matoset. De sprakande elledningarna som hade fått en svenskbyråkrat från Vattenfall att skita på sig. Det var fint, varmt och soligt.
När jag öppnade ögonen tittade jag ut över det svenska snöblasket och önskade mig bort.
Harry Belafonte – Zombie Jamboree (Back To Back)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar