28 mars 2010

Godspeed


Motorvägen var igenkorkad av fordon. Personbilar. Lastbilar. I diket såg jag en motorcykel. Jag funderade på hur jag skulle ta mig fram. Jag var hyggligt bekant med vägnätet i Linköping. Jag kunde kanske ta mig via Malmslätt till Ryd och vidare från Ryd via cykelvägar. Det skulle dock betyda att jag var tvungen att bege mig in i tättbebygt område. Inte en tanke jag var särskilt förtjust i. Av flera skäl. Troligen pestisar i tusental. Och en likstank som inte överträffas av något. Redan utanför stan kunde jag känna doften av ruttet kött som svepte ut ur stan. Tusentals. nej, tiotusentals människor som djupfrysts under vintern och som nu börjar tina upp och ruttna i vårsolen. Och troligtvis en och annan överlevare som inte vill dela med sig.

Jag vände Dodgen och beslutade mig för att ta vägen norr om Roxen. Jag såg några dieselfordon men vågade inte ta risken att tömma deras tankar med två, tre plundrare i närheten. Jag skulle kanske få fler tillfällen. Med en knapp kvarts tank skulle jag kunna nå mitt mål ändå. Med lite tur. Godspeed till mig.

Jag letade mig norröver igen. Igenimmade bilar kantade vägen. De flesta hade en eller flera passagerare. Bakom vissa rutor rörde det på sig. Pestisar fast i sina säkerhetsbälten... Jag stannade. Klev ur. Slog in fönstret på passagerarsidan. Pestisen vände sig om. AK'n small till.

Inga kommentarer: