På natten tog jag mig över bron vid södra infarten till Askersund och tog mig via innergårdar och genom hyreshus de fyra kvarter som krävdes för att komma i närheten av Staffans jeep. Den var påtagligt illa medfaren. Stötdämparen på höger fram säckade och flera rutor var spräckta. Strålkastarna krossade. Jeepen stod vänd med fronten ner mot vattnet och kyrkan. Gatan var i stort sett öde så när som på ett par utbrända personbilar och lite skräp. Gatorna flankerades av tidiga 1900-tals hyreshus i två eller tre våningar. Inte helt olikt stora delar av Varberg.
Jeepen stod parkerad utanför Folkets hus. Ett fristående ljusgult rappat trevåningshus med rött tegeltak som såg ut som en gammal skolbyggnad eller samlingslokal av något slag. Från mitt håll kunde jag räkna tre ingångar. Två större och en mindre. Jag fattade post i hörnet av kvarteret en bit ner åt gatan och funderade på vad jag skulle göra. Jag kunde inte uppfatta några rörelser och beslutade mig för att helt enkelt lägga mig i bakhåll för Staffan och i berått mod ta död på honom. De var på flykt, men det var inget jag kunde ta hänsyn till. Förr eller senare skulle deras moral vända. De skulle besluta sig för att leta reda på mig och ge sig på den som tagit livet av deras kompisar. Själv skulle jag se till så Staffan runkat över sin sista bulle.
Jag tog mig in i husen tvärs över gatan till Folkets hus. Smög mig försiktigt upp på andra våningen och tog mig in i någons övergivna lägenhet. Den var i hyggligt skick så när som på dammlagret på golvet och möblerna. I ett skafferi hittade jag några tomma glasflaskor, i badrummet en gammal lux-tvål. Lite aceton och en dunk med hembränt i städskrubben. I kylskåpet hittade jag två burkar Norrlands guld. Folkisar. Jag stoppade dom i ryggsäcken och grävde fram en av mina molotovs, sen åt jag en MRE. Någon slags köttragu av svårbestämd sort. Den smakade skit, men jag behövde mat.
Sedan satte jag mig och väntade.
Röda Bönor – Diskoteksjakt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar