Mardrömmar.

Den gångna veckan har varit... fruktansvärd.

Det tog mig nästan 8 timmar att åka tillbaka från bilkraschen. Jag stannade inte för att leta genom bilen eller kolla om någon av de som satt i av en händelse överlevde. Levde då de i den tillknycklade bilen lever de inte nu längre eftersom nattkylan gick ner under 15 minus.

Jag åkte hem långsamt, dels för att spara diesel och dels för att jag höll utkik efter rökpelare som kunde avslöja något liv. Dessutom var motorvägen igenkorkad av olika fordon som gjorde det i det närmaste omöjligt att köra snabbare än 15 kilometer i timmen.

När jag väl kom hem till fortet igen låste jag portarna bakom mig och såg till att ge hunden mat, sedan åt jag lite själv och somnade snart där efter.

Mardrömmar. Jag har konstanta mardrömmar. De handlar omväxlande om mig och omväxlande om andra. Sådana som jag en gång kände men som troligen är döda nu. Under natten drömde jag att jag stod ute på gårdsplanen. Ett tiotal nakna människor låg döda eller döende på marken. Jag kände igen deras ansikten men kunde inte placera dem. De döda slängde jag upp på ett bord av rostfritt sedan höjde jag motorsågen och styckade kropparna, bara för att sedan kaste ner dem i en flismaskin och mata en förbränningsugn med fliset...

Jag vankade kallsvettig och tänkte på Gustav och pestisarna. Jag vet inte hur länge till jag orkar. Är det bara jag kvar som inte plundrar, mördar och våldtar? Och lämnar lik efter mig på vägarna.