18 februari 2010

Den fria radion.

Mikrofonen sprakade till och jag raspade ur mig mina första ord i etern. Jag minns inte riktigt vad jag svamlade om.

Min röst riktade sig till all överlevare där ute. De har klarat sig så här långt och med lite god vilja och försiktighet kommer de klara sig en tid till. Med lite tur kan de rida ut hela den här fruktansvärda mardrömmen.

Vintern är snart slut och med våren kommer värmen och med värmen en ökad chans till överlevnad. Det gäller att försöka orka hålla ut till dess.

Jag spelade en låt eller två också. Jag vet inte hur det kan ha låtit då jag bara har tillgång till en gammal usel cd-spelare och några cd-skivor.

Jag vet inte om någon lyssnade. Och om någon gjorde det så har han eller hon inte gett sig till känna.

Pat Boone – Blueberry Hill

Inga kommentarer: