Ännu en dag i postapokalypsen. Jag har förgäves försökt ta kontakt med det telefonnummer som ringde mig. Det går inte längre fram någon signal. Radion ger bara ifrån sig brus och himlen är lika tom som tidigare. Jag börjar undra om det inte var så att kondensslingorna i skyn, Karlsborgöversten i P1 och telefonnumret bara var hägringar. Någon slags stressymptom. Cabin fever. Senast jag faktiskt pratade med någon var i oktober. Jag nynnar lite för mig själv ibland bara för att hålla igång stämbanden och rösten, utifall. Utifall någon skulle hitta mig och visa sig vara osmittad.
Jag följer mina rutiner men äter lite mer än i början. Ansiktet börjar återfå någon slags mänsklig färg istället för den askgrå nyans jag hade efter mitt insjuknande. Nagelbanden har krupit ner igen och nu ser det inte längre ut som att naglarna ska trilla av vilken sekund som helt.
Idag är det den 6e december. Finlands självständighetsdag. Grattis. Det är även den spanska konstitutionsdagen. det är tydligen stort där. 1978 folkomröstade spanjorerna om den nuvarande konstitutionen och tog avstånd från Francos fascism. Bra för er. Vad det kan vara värt nu.
Jag undrar hur mer vapentäta länder har klarat sig. Nu är förvisso Sverige ett av världens vapentätaste länder per capita. Men vi har ju mest jaktvapen med en begränsad magasinkapacitet. Hur har den här katastrofen hanterats i säg Schweiz, Israel och för all del USA? Mer om det vid ett annat tillfälle. Det är dags att gå en kort patrull och se hur landet ligger.
Troligtvis tyst och folktomt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar