allting ä selu t.

ba fan skulle jgh klara mi för? va" VA+?

tttttre månader och fortafarande inget ljudf årn någon mynfighet., va fittan ska de vara bra för?

nu har jahg gjot slit på ter flaskor jack daniels. uteä r det kall t som i en ryssrov. o mörkt. dra å helve te!1!

Jag har aldru varo t p en boo ze cruize mne jga ska åka när de här s kit en ä r a lut. . me jag har pengar kavar

blu x-mas

ny äar de jul. det är hag ogc en flska whiskyy.

gof jukl.!"!

Vattenbrist.

Det har uppstått ett problem som jag inte hade förutsett; Svinkalla vinternätter! Och dagar för den delen. Jag kan inte elda på för mycket i kaminen. Röken kan avslöja positionen för folk och pestisar. Vissa rum håller konstanta minusgrader. Vattnet fryser till is.

Det vatten som finns i badkaren är dåligt. Kan kokas vid behov. Flera plastdunkar har brustit. Vattnet i tunnorna är ett mindre bekymmer då jag räknar med att kunna ta in en tunna i taget och långsamt tina när jag behöver vatten. Inget mer kaffe med andra ord...

Isolera de kvarvarande vattendunkarna så de inte fryser. Jag har några skivor glasfiberisolering och en del träribbor kvar. Jag kan bygga små isoleringsskåp som är tjocka nog att hålla plusgrader. Det räcker för en 25-litersdunk. Och så kan jag helt enkelt alternera dunkar vad det lider och behov uppstår. Det är bäst att det här fungerar för annars blir det plötsligt jävligt jobbigt

Någonstans där ute tycker jag mig höra ylanden. Inte olikt det som Gustav gav ifrån sig. Det är dock för kallt för att någon ska vilja gå ut. Inte ens Elmer vill ut. Han ställde sig på farstutrappen pissade tidigare under dagen och smet sedan snabbt in igen. Mina spår i snön kan avslöja vart jag bor om jag går ut mer. Får avvakta.

Mer rysk radio.

Svält och folkhem

Jag drömde om mat. Jag drömde om hamburgare och coleslaw. Stora saftiga burgare med lök, ost, bacon, tomat, saltgurka, ketchup, senap och dressing. Jag hade grillat dom själv. Och de bara låg där och väntade. men hur jag än försökte ta mig till dem kunde jag inte komma fram. Ju mer jag försökte desto trögare gick det. Jag satt fast. I luften. Jag lutade mig i 45 graders vinkel och försökte ta spjärn mot det varma, mjuka sommargräset. Men det var som att ta sig fram i sirap. En tjock, trög sirap. jag vaknade och var hungrig. Åt en burk makrill i tomatsås men blev inte mättare för det.

Ute snöar det. Och är mörkt. Och någonstans där ute finns de. De smittade pestisarna. Fienden. det känns som att jag har hamnat i ett utnötningskrig. Ett krig där uthållighet kommer att avgöra vem som vinner. Att jag är ensam gör inte min tillvaro särskilt rolig. Jag försöker prata med Elmer, men han säger inte så mycket. Han glor mest. Och äter. Och skiter. Och sover.

Vid det här laget har alla färskvaror i landet antingen förbrukats eller förstörts. Konservmaten räcker kanske ett tag till men knappast åt alla som finns kvar. Mindre orter i landet lider med all sannolikhet av livsmedelsbrist. Det betyder svält och svält betyder desperation. på 1700- och 1800-talet deporterades mattjuvar till Australien från Storbritannien. Sverige led av livsmedelsbrist på 1910-talet. I Norrköping och på andra håll var det matkravaller. Korv-Pelles bod lär ha stormats i en hungerskravall i skuggan av ryska revolutionen.

Ryska revolutionen var viktig i skolan. Det var viktigt att få lära sig vad bolsjevikerna hade för sig under ledning av Lenin. Tsarfamiljens öde var särskilt under luppen. Och det spekulerades vilt i skolan och diverse hollywoodproduktioner kring Anastacias öde. Så klart man ville att hon skulle ha överlevt (hon lär ha varit den snygga), att rödgardisternas bajonetter inte klarat av att penetrera hennes korsett i den där källaren efter arkebuseringen och att hon mirakulöst skulle ha lyckats fly.

Att Sverige led av hungersnöd under första världskriget och var helt beroende av köttimport från Argentina var inget man fick lära sig i vare sig grundskolan eller gymnasiet. Det hade så klart kunnat solka ner kungens strålglans och det viktiga borggårdstalet och senare myten om det svenska folkhemmet. Visst var Sverige fattigt och kanske rent av lite efterblivet, men här svalt ingen. Jo tjena du...

Och nu svälter folk igen. Jag undrar om folk där ute slåss över en bit mat. Om folk har gått så långt att de dödat någon annan för en burk Heinz vita bönor. Eller om de bara plundrar och misshandlar. Svenskar. Världens bästa folk. Det fick vi lära oss. En strävsam och tystlåten typ som är solidarisk med sin granne, betalar mycket skatt för att de som har det sämre ställt ska få det bättre. I Sverige fanns få eller inga orättvisor. Och de som blivit rika på hårt arbete och penningplaceringar var någon suspekt myglartyp. Vann du däremot 10 gazzillioner på lotto var det ok. Ingen skulle få ha det riktigt bra, hårt arbete skulle inte löna sig. Inte heller en högre utbildning med hundratusentals kronor i studieskulder - hårt arbete och medelmåttighet skulle vara belöningen och hade du tur kunde du få se på Razzel med Lennart Swahn och John Blund från Östtyskland på fredagar. Det Svenska folkhemmet - en grådassig historia i skuggan av Warzawapakten.

Fri Östblocksradio

Under dagen har jag lyssnat på radio. Inte svensk radio utan på gratis ryssradio. De sänder troligen från Kaliningrad. Där de med all sannolikhet sitter i någon kärnvapensilo med norra europas kraftigaste radiosändare i syfte att plåga västeuropas befolkning med rysk polka, Irina Bogacheva och rysk techno. Nå, jag ska inte klaga det är betydligt bättre än reklamradiostationernas skval, men går givetvis inte upp mot P1.

Jag brukade lyssna på Ring P1 när det begav sig. Vilka tomtar det finns. jag minns en gubbe någon gång kring 2001-2002 som ringde in och beklagade sig över studentpubar då de enligt honom konkurrerade med de vanliga krogarna och dessutom hade mage att ta en tjuga för spriten. Eller läste jag hans insändare i den lokala blaskan? Jag minns inte. Men jag gillade att folk kunde få ringa in till Sveriges radio och ha en rant. Det kallar jag public service. Jag brukade lyssna på det på jobbet. Ta en paus i arbetet och smyga in på dasset och lyssna lite. Jag tror folk trodde att jag var onanist som regelbundet smög in på toa och kom ut en kvart senare med ett nöjt flin på läpparna.

På vägen till jobbet brukade jag lyssna på någon lokal reklamradiokanal och kunde inte sluta förundras över den mängd skit som varje timme och varje dag, året runt spyddes ut i etern. Värst var nog det där jävla morgonpasset med Fylking.

Och idag vårdar jag vapen till tonerna av någon rysk schlagerdänga. "Ne Ver, Ne Boisia" kan jag urskilja. Vad nu det betyder.

Vapnen är hur som helst rena. De får bli Guds andedräkt mot de smittade.

Smittan.

Det var svårare än väntat att elda upp två styckade kroppar. Det tog hela natten eftersom jag inte kunde elda på som i Dachau. Men nu har jag några kolklumpar kvar att finfördela och så är jag av med dom. I alla fall rent fysiskt. När jag blundar för att sova kan jag fortfarande se Gustav och David. Och bonden Larsson. De bara stirrar rakt ut. Och molbliger. Jag sover i vardagsrummet nu. Orkar inte tänka på Davids kladdiga kuk.

Jag undrar hur Gustav smittades och om David visste om det. Blev han biten? Eller smittades han luftburet? När jag flydde verkade det som att det handlade om ett luftburet virus. De som vägrat vaccinera sig mot svininfluensan var särskilt mottagliga. Själv hade jag det gula kortet fyllt av vaccineringar. TBE, TBC, Stelkramp, Kolera, Malaria, influensa, svininfluensa, TwinRix, nämn det och jag har det troligtvis. Jag hade till och med försökt tigga till mig ett rabiesvaccin men där var det stopp. Sannolikheten att smittas av rabies var ungefär lika med noll. I princip skulle jag få placera en fladdermus på näsan och få den att bita för att jag skulle bli smittad. Det var knappt jag fick vaccinera mig mot TBC. Läkaren undrade om jag planerade att sitta i ett ryskt fängelse. Jag kontrade med att jag skulle gå på dagis i Stockholm.

Tillbaka till Gustav då. han var ju uppenbarligen aggressiv, varför jag från och med nu skjuter först och frågar sen om folk beter sig minsta misstänkt. Aggressiv och såg jävligt sjuk ut. Blekgul, vaxartad hud. Insjunkna ögon, uppkrupet tandkött och nagelband. Men bonden Larsson såg betydligt kryare ut, även om jag är övertygad om att även han var smittad. Varför svarade han inte om han var frisk? Kan ett nedsatt immunsystem agera som katalysator för smittan? Eller var Gustav som sagt biten av någon eller något? Jag såg honom aldrig naken så det finns en möjlighet att han hade blivit biten. Jag vet helt enkelt inte hur folk smittas eller om det ens smittar från person till person. Jag får helt enkelt fortsätta hålla mig hyggligt frisk. Äta mina vitaminer och hålla ett kaloriintag på ca 2000 Kcal per dag även om matförrådet tar slut snabbare då. Men jag har ju mat för tre.

Burn Baby, Burn.

Under eftermiddagen har jag jobbat på att göra mig av med kropparna. Jag inbillade mig att Gustav stirrade på mig. Anklagande. Att det var mitt fel att han var död. Men han bara låg där. Kall. Stel och död. I långkalsonger och t-shirt. Jag funderade en stund på vilket bågfilsblad jag skulle använda och bestämde mig för ett grovtandat med 18 tänder per tum. Det handlade ju trots allt om ganska tjockt gods jag skulle ta mig genom.

Jag delade David i sex delar. Gustav blev det bara fem delar av. men lika gott det. Mindre arbete. Det hade gått snabbare om jag hade tagit motorsågen. Men mer ljud. Ljud är farligt. Lördag hade kunnat sluta i en belägring. Gustav lär inte varit den enda smittade ute på motorvägen.

Trots att både Gustav och David var djupfrysta var det besvärligt att dela dem. Senor och ben var betydligt knepigare att såga än vad jag hade kunnat föreställa mig. Inte för att jag någonsin hade planerat att stycka någon. Men nu är det gjort. De ligger båda och pyr i ett varsitt oljefat. En del i taget. Mörkret skymmer delvis röken och med lite tur finns det mycket lite kvar av dom imorgon.

Elmer är orolig och gnyr. Saknar nog husse. Jag är husse nu.

Förlåt Gustav. Men hellre du än jag.