19 april 2010

En ny gryning.

Allt eftersom dagarna blev varmare snabbades förruttnelseprocessen på i pestisarnas döda kött. De blev allt färre och långsammare. De höll helt enkelt inte ihop längre. Naturens krafter gjorde slut på dom i en snabbare takt än de kunde föröka sig. Vädrets makter och bristen på värdar besegrade slutligen smittan.

Vi hade lämnat strykjärnet och händelserna där bakom oss. Lägenheterna i vattentornet någon kilometer bort blev vårt nya hem. Jag satt i en fåtölj som jag släpat upp på taket. Jag väntade på att solen skulle gå upp. Väntade på hur de första strålarna skulle skjuta upp över horisonten och färga himlen brandgul. Jag längtade efter ljuset. Jag vaknade alltid före gryningen. Kallsvettig efter nattens mardrömmar.

Jag försökte lämna höstens och vinterns händelser bakom mig. Försökte glömma bonden Larsson, Gustav och de andra. Men de fanns alltid där. Gömda i något veck i hjärnbarken, väntande på att krypa fram på nätterna. De påminner mig dagligen om av att världen hade gått under och dött. Gud tryckte på knappen i ett fåfängt försök att en gång för alla utrota mänskligheten.

Nytvättad och med rena kläder väntade jag in gryningen. Min lägenhet i tornet är ren och välstädad. Fönstren är hela. Jag känner Marias händer på axlarna samtidigt som solens första strålar bryter över horisonten. Där ute råder fred. Jag lever. Och jag är inte rädd.

The Ink Spots – Maybe

10 kommentarer:

Manchestermannen sa...

Nu blir det som ni kanske förstår inte mer. Protagonisten har nått vägs ände och jag känner att detta är ett mer eller mindre naturligt slut på storyn.

Med tiden (om ett par tre veckor)kommer det finnas en "special edition" Zombie Apocalypse i Pdf-format för den som är intresserad. Vill någon ha ett exemplar så maila till oberkommandosnejk[at]gmail.com

Unknown sa...

Hurra! Episk slutstrid och snygg lösning på pestisproblemet. Tänk att de - världen och han - klarade sig, det trodde man emellan åt inte.

Tack för att du har skrivit och delat med dig till oss. Det har varit roligt att följa berättelsen, och det kommer kännas lite trist att inte ha någon ny uppdatering att se fram emot.

Manchestermannen sa...

Det kändes som att det var dags att avsluta det. Att börja ett nytt kapitel med nya vedermödor efter striden vid Strykjärnet kändes lite krystat. jag hade egentligen hoppats kunna skriva 100 inlägg, men kände att jag inte riktigt hade material för så mycket - utan att skriva ännu kortare episoder. det är dock inte helt omöjligt attd et kommer en kortare säsong två framöver.

men för den som vill läsa mer, om än i en helt annan genre, kan jag rekommendera den kommande "Pensionärsliv". sex längre episoder utlovas i en första säsong.

/
Snejk

MorpH sa...

Bra skrivet, synd bara att det var tvunget att ta slut. Håller dock med om att det började bli dags. Kommer ändå att sakna pestisarna - älskar det ordet, ska försöka hitta vettiga sätt att använda det på - och vår överlevare. Det enda som verkligen kändes lite för mycket var väl att pestis-Stefan dök upp mitt i slutstride, om än ett ganska effektivt sätt att knyta ihop det hela.

Manchestermannen sa...

Morph Jag var lite osäker på om jag skulle låta Staffan dyka upp men valde i slutändan att göra det för att jag inte ville ha det som en lös tråd. Kanske hade det fungerat bättre att låta honom finnas kvar där ute, för en eventuell kommande säsong. jag håller med om att lösningen kanske inte var den snyggaste och vem vet hur det kommer se ut i den reviderade pdf-upplagan.

kgm sa...

Tack för kul läsning. Jag har följt historien sen andra (tror jag) inlägget, men jag har ingen aning om hur jag halkade in på historien från första början.

Jag passar på att tipsa om Mark H. Walkers Everybody Dies in the End för de som vill ha mer i kanske samma anda; börja på http://overdaedge.blogspot.com/2009/10/everyone-dies-in-end_31.html

Kudos!

/kgm

F.d. Förakt sa...

Applåd! Tack för den här tiden och som nämnt snygg upplösning.

Stiftis sa...

Tack för en god historia.
AVSKYR AVSKYR AVSKYR allt med Zombies, så emellanåt satt jag och halvgrät för att det var så läskigt.
Men jag gillade verkligen stämningen, speciellt i början, det var den som fångade mig.

Black Seth sa...

Tack för en underbar läsning, du fick mig att börja med min egna blogg. Ser fram emot att du ska börja på en säsong två.

Vanguard sa...

Hittade den här bloggen idag, läste igenom hela på en gång. Super bra verkligen!