I huvudet på Sun Tsu.

Vi förberedde oss på den sista striden.

Vi var övertygade om att det här var slutstationen. Det var för sent att lämna tillbaka biljetterna och kräva pengarna tillbaka. Månader av ansträngningar och det var här jag slutligen skulle bli uppäten av några tusen fotbollssupportrar.

Jag hittade ett antal gasflaskor och en gassvets. Acetylen och oxygenflaskor. Vi kunde försegla dörrarna till museet. Och svälta ihjäl. Vi kunde. Vi kunde försegla den översta våningen. Släppa in pestisarna i byggnaden. Och försegla ytterdörrarna. Fem våningar industrilokal rymmer många lik. Och sedan bränna ner skiten.

Vi började sätta planen i verket. Barnen grät. De slet av sig hörselkåporna. Lyssnade på ylandet från odjuren. Jag hade fyra magasin kvar till AKn, sen var det slut. Jag stoppade en kula i byxfickan. Som en sista åtgärd. Eftersom jag var ny var jag även den som var mest umbärlig. Kanonföda. En bonde på schackbrädet. Jag skulle alltså fälla fällbryggan. Springa upp till våning fem. Försegla den sista dörren. Vänta på att pestisarna tog sig in i byggnaden, ta mig ner för en brandstege på utsidan. Starta ett acetylensönderfall i en av reservflaskorna. Svetsa igen den sista öppna porten. Se till att de andra kom ner och vänta tills skiten exploderade.

Värre skit hade jag aldrig hört. Och planen fungerade inte. Jag vägrade utsätta mig för sån skit. Möjligen kunde jag tänka mig att göra det när grisar fick vingar. Gubben förstod. De andra blev hysteriska. Jag försökte förklara att det inte fanns några garantier för att det skulle fungera. Vi skulle kanske bara försöka fly istället. Eller spränga dom på gården. Inte släppa in dom i huset. Hålla fortet intakt. Låta dom stånga sig blodiga mot museets stenväggar.

Då hade vi fortfarande en mikroskopisk möjlighet att överleva. Istället för att låta oss brinna inne David Koresh style. Gubben och grabbarna tyckte att det lät marginellt bättre och säkrare. Barnen grät. Kvinnorna bet ihop. Packade grejer. Laddade sina vapen. Stoppade patroner i fickorna.

Vi placerade ut gas och oxygenflaskor på gården. Hällde ut all bensin och diesel vi kunde hitta. den rann ner mot studenternas hus. Tillräckligt mycket blev kvar för att ordna en rejäl valborgsmässobrasa. Slutligen svetsade vi igen alla dörrar. Barrikaderade glasdörrarna till museets huvudingång och väntade.

Pestisarna vadade i motala ström. De främsta leden klarade inte av att hålla tillbaka trycket. de pressades ner i vattnet. Hundratals av dom bildade en bro av stinkande kött över till vår ö. Över till vår fästning. De döda vadade åt fel håll över vårt Styx. Det fanns ingen reservplan. Deras ylande lamslog våra hjärnor. Två av killarna blev hysteriska. En av kvinnorna örfilade upp dom. En flodvåg av stinkande kadaver vällde in över ön.

Inget skulle stoppa dom.