Under eftermiddagen har jag jobbat på att göra mig av med kropparna. Jag inbillade mig att Gustav stirrade på mig. Anklagande. Att det var mitt fel att han var död. Men han bara låg där. Kall. Stel och död. I långkalsonger och t-shirt. Jag funderade en stund på vilket bågfilsblad jag skulle använda och bestämde mig för ett grovtandat med 18 tänder per tum. Det handlade ju trots allt om ganska tjockt gods jag skulle ta mig genom.Jag delade David i sex delar. Gustav blev det bara fem delar av. men lika gott det. Mindre arbete. Det hade gått snabbare om jag hade tagit motorsågen. Men mer ljud. Ljud är farligt. Lördag hade kunnat sluta i en belägring. Gustav lär inte varit den enda smittade ute på motorvägen.
Trots att både Gustav och David var djupfrysta var det besvärligt att dela dem. Senor och ben var betydligt knepigare att såga än vad jag hade kunnat föreställa mig. Inte för att jag någonsin hade planerat att stycka någon. Men nu är det gjort. De ligger båda och pyr i ett varsitt oljefat. En del i taget. Mörkret skymmer delvis röken och med lite tur finns det mycket lite kvar av dom imorgon.
Elmer är orolig och gnyr. Saknar nog husse. Jag är husse nu.
Förlåt Gustav. Men hellre du än jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar