I mina rena kläder lutade jag mig tillbaka i soffan. AKn i knäet. Jag blundade. Jag luktade för första gången sedan oktober rent. Riktigt rent. Jag luktade sköljmedel och dyr herrparfym. Jag hade dyra kalsonger på mig. Jag började leka fredsleken.
Jag såg framför mig hur jag kom hem från jobbet. Det var som vanligt en solig eftermiddag. Bilen parkerad på uppfarten. Jag sjönk ner i min favoritfåtölj. I mitt eget hem. Som jag kunde låsa med min egen nyckel. Min hustru kom in. Satte sig gränsle över mig och masserade mina axlar och min nacke. Hon berättar att hon har tvättat och städat hela dagen.
Hemmet skiner som guld. Jag får nästan lite ont i ögonen. Men det gör inget. Jag har låst in mig i mitt hem. Där är det rent. Tyst. Varmt. Finns rinnande vatten. Hela fönsterglas. Och så klart min hustru. Som polerat och fejat hela dagen. Och lagat köttgryta. Jag lärde henne.
På hennes rygg hänger en K-pist. På fötterna har hon kängor. Utanför brinner världen. Hon ler. Mina händer är oljiga. Det har grott in så det inte går att tvätta bort. Hemma är det fred. Jag vill inte öppna ögonen. Vill inte tillbaka. Hon säger att hon vill flytta. Området är inte bra för barn. Det är för oroligt.
Jag rycks ur dagdrömmen av att någon kliver in genom dörren. Jag höjer AKn och pepprar dörröppningen.
The Misfits – Last Caress
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar