Vardagen

Vad gör jag om dagarna då? Ja, det är en bra fråga, jag försöker att inte driva mig själv till vansinne av att sitta och tråka ut mig. Därför har jag utveckla ett strikt schema som följs till punkt och pricka.

Jag vaknar klockan sju på morgonen. på Måndagar och torsdagar tvättar jag mig ordentligt. Övriga dagar gör jag en snabb raggardusch. Sedan äter jag en skiva hårt bröd med lite inlagd makrill som pålägg och dricker en kopp kaffe. Eftersom jag måste spara på mina resurser dricker jag ofta kallt kaffe från dagen innan på morgonen och färskt kaffe senare på dagen. Under tiden lyssnar jag av radion och försöker även få kontakt med andra överlevare. Hittills har det dock varit tyst på kortvågsradion. jag vill inte heller vara allt för aktiv om myndigheterna eller de andra skulle pejla in min signal och få för sig att komma hit.

När detta är gjort sitter jag ca 30 minuter på min träningscykel varefter jag tränar kroppens muskler i ca en halvtimme. Förmiddagen går sedan åt till att gå ett par patrullrundor runt fortet (som jag för övrigt bör döpa till något catchy. Mount Carmel och Alamo och liknande går ju bort eftersom folk gick under där trots heroiskt motstånd. Då känns Leningrad som ett betydligt bättre namn eftersom Leningradborna härdade ut 872 dagar av nazibelägring och överlevde. Ja, Fort Leningrad får det nog bli. Jag ska överleva.

Nå Jag läser även någon timme fram till klockan 13 då jag lyssnar på P1s fortsatta nödsändningar och uppdaterar mig om situationen utanför. Sändningarna blir dock allt kortare och mer sporadiska nu när det har gått snart fyra veckor efter att jag tog beslutet att fly. Efter P1s sändningar brukar jag laga lunch och nytt kaffe. Helkonserver och lite hårt bröd. Sedan en tupplur på en timme. Därefter patrullerar jag åter fortets murar och försöker avgöra om någon har hittat mig.

Varje dag klockan fyra försöker jag ringa de övriga gruppmedlemmarna, men de har inte svarat eller försökt ringa upp igen. Nu är det dock slut med den verksamheten då mobilnätet tycks ha gått ner helt.

Mellan klockan 17 och 18 läser jag lite igen alternativt gör en utrustningskoll beroende på vilken veckodag det är och sedan vid klockan sju äter jag en smörgås. Klockan 20 lyssnar jag åter igen på P1. Strax därefter går jag och lägger mig. Och sedan börjar nästa dag.

På nätterna drömmer jag. Härom natten drömde jag att jag blev stoppad i tre olika poliskontroller. I två av dem fick jag göra ett blås test och i två av dem blev jag stoppad av samma polis. Som dock inte kände igen mig. I natt drömde jag att jag spelade någon slags FPS-spel i andra världskrigsmiljö. Jag kastade hemmabyggda handgranater och sköt tyskar. Grafiken såg ut att vara hämtad från något tidigt Nintendo. Kanske ett NES. Men det fanns ett multiplayer option och jag spelade med några vänner.

Gear

I början, när jag skissade på hur fortet skulle se ut och försökte avgöra vad som skulle behövas skaffade jag en mängd böcker om agrikultur, självförsörjning och liknande och lärde mig att odla potatis, lite bär och frukter och en del grönsaker så som ärtor och bönor. Jag skaffade också en jägarexamen, gick med i ett jaktlag och skaffade mig ett jaktarrende. Jag gick också en mängd överlevnadskurser i syfte att klara mig ute i det fria under någon vecka eller så om jag skulle bli strandad någonstans. Och så skaffade jag grejer. Utrustning. Förberedde mig för ett liv utan elektricitet, utan TV och radio och utan vare sig Icabutiker eller Coop.

Många jag talade med var inne på att barrikadera sig i någon livsmedelsbutik om och när samhället gick under. Själv valde jag att inte göra det. varför? Jo, alla jag pratade med skulle göra det och om de gjorde det skulle resten av den vanliga befolkningen också göra det. Och de skulle plundra, slåss,bränna och förstöra. Nej, det gick bort direkt.

Jag delade snabbt in utrustningen i två kategorier: personlig utrustning som används dagligen och stationär utrustning i fortet.

i fortet förvarar jag nu bland annat:

vattenbehållare av olika slag inklusive oljetunnor för att samla regnvatten i,
vattenpumpar och filter,
medicin och sjukvårdsutrustning inklusive antibiotika,
matkonserver och torrmat. Fördelen med konserver är att de innehåller vatten,
en cykelgenerator,
batterier i mängder,
två oljetunnor bensin,
bensingenerator,
ficklampor,
kemljus,
nödraketer,
byggvaror (träbjälkar, plankor, lättbetongblock, tegel, betong,
konstgödsel,
bygg och jordbruksverktyg,
spritkök,
200 liter sprit,
två portabla elspisar,
en handvevad batteriladdare,
kikare,
några hundra kilo kalk (till dasset),
kortvågsradio,
jag har experimenterat med solceller på taket och de fungerar hyggligt,
jod och aktivt kol,
kokkaffe,
läsunderhållning,
hörselskydd,


Det gick ju inte att skaffa allt på en gång, utan det har långsamt byggt upp med åren. under 8 år byggde vi på fortet, långsamt bygge vi upp vad som skulle vara vår retreat. Men nu sitter jag här själv bland konserver och porrtidningar och lyssnar efter överlevande.

Många amerikanska milisgrupper förespråkar halvautomatiska vapen eller militärt surplusmaterial, men det går ju inte att få tag på här i utan här är det jaktvapen som gäller. Så i min personliga utrustning ingår:

60 liters ryggsäck,
två par bra invanda kängor,
två par extra strumpor,
vattenflaskor. En del föredrar så kallade camel backs som rymmer två-tre liter, men jag håller mig till gamla hederliga flaskor.
vattenreningstabletter,
stormstickor,
huvudbonad,
lite olika kartor över närområdet samt en bilatlas,
en kompass,
en ficklampa,
regnställ,
en liten signalspegel,
en sovsäck. Både säck och liggunderlag tar för mycket plats. Liggunderlagen brukar också vara av så dålig kvalitet att det inte lönar sig att ha ett.
en liten kikare,
en kniv,
en liten handyxa,
en värmerock och långkalsonger,
handskar,
frystorkad mat,
matkonserver,
Tikka M/558 jaktgevär med kikarsikte,
Ruger MK III .22 pistol.

Så om jag skulle vara tvungen att sticka så har jag den möjligheten. Men jag vill ingenstans. Jag vill inte röra på mig, jag vill vänta ut oredan.