Take a hike

Natten blev gryning. Solen började stiga och jag påmindes åter om verkligheten. Jag hade drömt om Kuba. Jag önskar verkligen att jag hade åkt dit när det fanns möjlighet. Jag försökte fortsätta fantisera. Blundade och tänkte på fredsleken. Fredsleken sköts undan av ett huvud med svart hår. Av minnesbilder av Staffan, Gustav och de andra. Bonden Larsson. Plundrarna. Och gårdagens vilt springande figur.

För överlevare fanns bara ett alternativ för en förskansning. Lättförsvarat. Rimligtvis en god tillgång på vatten. Gott om utrymmen. Flera flyktvägar. Fanns personen kvar i stan skulle jag hitta honom i Strykjärnet.

Jag lindade om foten och stödde försiktigt på den. Det gick. Jag laddade upp mina magasin. Åt en burk köttsoppa. Tuggade på läpparna. Funderade på om jag skulle ta Dodgen eller inte. Ljud och snabbhet eller tystnad och sänkt hastighet? Jag stödde på foten igen. Det gjorde ont som fan. Det avgjorde saken.

Jag satte mig i Dodgen och motorn mullrade igång. Med automatlådan i D-läget rullade jag långsamt ut på Albrektsvägen igen. I riktning tillbaka mot brandstationen och stadion. Krypfart. Mitt på vägen. För ett halvår sedan hade jag varit en trafikfara. Förbi Gamla Övägen. Just på väg att passera Galgberget. Rörelser på vägen. Fotgängare. Många. Långsamma.

Jag stelnade till bakom ratten. Stängslet kring idrottsparken hade gett vika för massorna av ruttnande fotbollsentusiaster och småbarnsfamiljer i vinterkläder. Alla ylande och hasande. I backspegeln tyckte jag mig se två strålkastare från en bil.

Foten på gaspedalen. V-8an mullrade till. Dodgen for framåt. Rattutslag åt höger. In på en sidogata. Första vänster. GAISare i mängder. Motorn vrålade till. Två ton amerikanskt stål och plåt träffade den döda massan. Pressade bilen genom horden. Mosade dött kött. Rakt fram till södra promenaden. En gata till. En spårvagn i vägen. Girade höger. Träffade trottoarkanter. Träffade en övergiven bil. Lämnade en strålkastare på gatan. Rusade motorn genom ytterligare några pestisar. Styrfart nerför backen mot vattnet.

Bron över strömmen var delvis riven. Jag tvärnitade Bilen. Hoppade ur. Skrek att de skulle öppna. Hörde pestisarna komma uppifrån backen. Snodde runt och stirrade upp mot de annalkande horderna. Hundratals långsamt hasande. La upp mina kvarvarande molotovs. Tog stöd mot huven på Dodgen. Siktade. Öppnade eld.