8 april 2010

En halv påse chips.


Jag har fortfarande några liter diesel kvar i tanken. När som helst kommer bränslevarningslampan att tändas. Då har jag kanske tre-fyra mil kvar. Jag kommer klara det. Alltid något att se fram mot. Jag lyckades också ta mig till den gamla skolbyggnaden utanför Norsholm. En klassisk röd träbyggnad i två våningar. Nu ombyggd till bostadshus.

Givetvis hade någon redan varit där. Brutit upp dörren. Slagit sönder inredningen. Tagit det som fanns. Jag letade genom köket. Knäade vid några sönderslagna antika porslinstallrikar med påfågelmotiv. Krossat glas. Trasiga möbler. Och en doft av gammal skit och piss. Det luktade gammal alkisgubbe. Samhällets stöttepelare.

Jag letade genom skafferiet. Det fanns en del torrvaror kvar. Rågmjöl. Lite vetemjöl. Några kryddburkar och längst in hade någon glömt en halv påse grillchips. Fett. Ljuvligt fett som någon hade missat. Jag satte påsen över näsan och andades in doften av chipsen. Kände magen knyta sig och kurra. Någon minut senare var påsen tom. Jag behöll den för doftens skull.

Sovrummen fanns på övervåningen. Tre sovrum. Alla plundrade. Sönderslagna och nerkissade av någon troglodyt. Greppet om AKn hårdnade. Knogarna vitnade. Jag bet mig i underläppen samtidigt som tårarna började rinna. Arg? Ledsen? Bitter? Jag hoppades att den eller de som pissat ner sängarna och lämnat en bajskorv på golvet sedan länge var... var smittade. Smittade så jag med gott samvete kunde blåsa skallen av dom.

Det hade bott en barnfamilj i huset. Föräldrar och två barn. Av de deflorerade pojkbands- och Johnny Depp-affischerna på väggen i det ena rummet antog jag att där bott en tjej. Det andra rummet var svårare. Någon slags tonårsrum. Med nedslitna bandaffischer på några jag aldrig hört talas om. Men de såg ganska... androgyna ut. De randiga underbyxorna och strumpbyxorna avslöjade dock ytterligare en tjej.

Jag satte mig i trappen med utsikt mot dörren och delade en burk ravioli med Elmer. Det gamla kräket. Han stinker också piss. Hans vattniga trötta ögon frågar hela tiden vad vi gör här. Jag har inget bra svar. Vad gör vi här?

Jag bommade igen huset. Vände några madrasser i föräldrarnas sovrum och somnade.

Vera Lynn – We'll Meet Again

Inga kommentarer: