Mitt hem. Min borg.

Låset kärvade en aning. Dörren gled upp. Jag klev upp för halvtrappen. Vek åt höger. Fumlade med nycklarna. Vred om sjutillhållaren och därefter Assa Abloy-låset. Till min förvåning satt mitt namn fortfarande på dörren och nycklarna passade. Utifrån hade jag konstaterat att rutorna var hela. Jag höll handen på dörrhandtaget. Försökte minnas hur det luktade. Hur det såg ut. Jag vred ner handtaget och slet upp dörren. Klev snabbt in och slog igen dörren bakom mig. Och låste.

Hade jag lämnat badrumsdörren stängd? Troligen. Rakt fram mitt lilla kök. Det luktade damm. Jag klev in till vänster. In i vardagsrummet. Tomt så när som på möblerna. Sedan rakt in i sovrummet. Jag kastade mig ner på sängen. Andades in doften av mina sängkläder. Rullade runt i sängen. Andades. Försökte minnas hur det var att sova här.

Hade jag kanske inte behövt fly? Hade jag kanske kunnat spendera vintern här istället för där ute? Här hade jag säkert fått slåss mot otaliga pestisar. Och plundrare. Och bara vanliga hyggliga överlevare. Hyggliga överlevare? Vad är en hygglig överlevare? Jag? Dom andra? Dom med vapen? Dom utan? Dom som inte slår in dörrar, skjuter folk och eldar upp hus?

Kanske hade det varit bäst att stryka med. Att... Att ha gett upp. Att ha litat på myndigheternas förmåga att ordna upp situationen. Att helt blunda för det faktum att Estland skickade generatorer till Sverige efter stormen Gudrun. Att tågtrafiken de senaste decennierna helt har kollapsat när det har blivit minusgrader och snö. Och helt enkelt ha strukit med när myndigheterna ludermässigt klantade till det igen.

I köket låg brevet. Mitt avskedsbrev. Ingen hade öppnat det. Ingen hade varit här. Hade elen fungerat hade jag kunnat kolla min telefonsvarare. "Hej, jag kan kan inte svara nu. Du vet hur det fungerar."

I köket låg också några gamla facktidningar. Samma skit som alltid. "Rädda jobben", "Rädda Joppe, död eller levande.". Försök rädda det här om ni kan era jävlar.

I skafferiet hukade sig två burkar köttsoppa. En burk ärtsoppa och tre klossar krossade tomater. Ingen makrill.

Och nu? Vad skulle jag ta mig för nu? Jag satte mig i soffan i vardagsrummet. Stirrade framför mig. Tuggade på läppen. Sneglade på Elmer. Sneglade på AKn. Tittade ut genom fönstret. Tittade på personen i fönstret på andra sidan.


Sahara Hotnights – The Loneliest City Of All