17 april 2010

En bro för mycket.

Jag reflekterade snabbt kring bron. Fyra, kanske fem meter bakom mig hade bron saboterats. Ett stort sjok av bron var borta. Ersatt av en fällbrygga och en bilbarrikad. För långt för att hoppa över. Kunde inte ta mig ut på ön. Vattnet var en sista utväg. Svart. Iskallt. Livsfarligt.

Jag lät AKn tala. Öronen började ringa. Sikten skymdes av mynningsflamman. Jag hade slutat vara rädd. Huvuden exploderade. Kroppar föll. Fler kom närmre.


Tomma magasin byttes mot nya. Elmer skällde. Pipan gick varm. Den första molotoven flög genom luften. Slog i marken. Dränkte en handfull pestisar i brinnande nafta. De ignorerade flammorna. Mina ben började skaka. Jag började missa. Elden tog fler kroppar. Mer kött. Stanken av död blandades med stanken av bränt kött.

Fler fotbollshuliganer i backen. Inte tillräckligt med ammunition. De första var framme vid Dodgen. Slog pipan genom huvudet på en. Två händer om framgreppet. Klubbade åt höger. Åt vänster. Slitande händer. Huggande tänder. Krossade huvuden. Knäckta armar. Spräckta bröstkorgar. Elmer skällde. Höll sig vid kanten. Morrade. Visade tänder. Kastade den sista molotoven i Dodgen. Flammorna slog upp. Svalde några krälande lik.

Fällbron sänktes. Greppade Elmer i nacken. Kastade över honom. Kastade mig upp på bryggan. Krälade mig över den två tredjedels sänkta bryggan. Rullade ner på andra sidan. Hade ont i foten. Svettades. Flåsade. Låg på rygg. Tittade upp. Solen sken. Dodgen dog. Någon lutade sig över mig. En röst beordrade mig att klä av mig naken.


Gene Krupa – Sing! Sing! Sing!

Inga kommentarer: