26 oktober 2009

Vardagen


Vad gör jag om dagarna då? Ja, det är en bra fråga, jag försöker att inte driva mig själv till vansinne av att sitta och tråka ut mig. Därför har jag utveckla ett strikt schema som följs till punkt och pricka.

Jag vaknar klockan sju på morgonen. på Måndagar och torsdagar tvättar jag mig ordentligt. Övriga dagar gör jag en snabb raggardusch. Sedan äter jag en skiva hårt bröd med lite inlagd makrill som pålägg och dricker en kopp kaffe. Eftersom jag måste spara på mina resurser dricker jag ofta kallt kaffe från dagen innan på morgonen och färskt kaffe senare på dagen. Under tiden lyssnar jag av radion och försöker även få kontakt med andra överlevare. Hittills har det dock varit tyst på kortvågsradion. jag vill inte heller vara allt för aktiv om myndigheterna eller de andra skulle pejla in min signal och få för sig att komma hit.

När detta är gjort sitter jag ca 30 minuter på min träningscykel varefter jag tränar kroppens muskler i ca en halvtimme. Förmiddagen går sedan åt till att gå ett par patrullrundor runt fortet (som jag för övrigt bör döpa till något catchy. Mount Carmel och Alamo och liknande går ju bort eftersom folk gick under där trots heroiskt motstånd. Då känns Leningrad som ett betydligt bättre namn eftersom Leningradborna härdade ut 872 dagar av nazibelägring och överlevde. Ja, Fort Leningrad får det nog bli. Jag ska överleva.

Nå Jag läser även någon timme fram till klockan 13 då jag lyssnar på P1s fortsatta nödsändningar och uppdaterar mig om situationen utanför. Sändningarna blir dock allt kortare och mer sporadiska nu när det har gått snart fyra veckor efter att jag tog beslutet att fly. Efter P1s sändningar brukar jag laga lunch och nytt kaffe. Helkonserver och lite hårt bröd. Sedan en tupplur på en timme. Därefter patrullerar jag åter fortets murar och försöker avgöra om någon har hittat mig.

Varje dag klockan fyra försöker jag ringa de övriga gruppmedlemmarna, men de har inte svarat eller försökt ringa upp igen. Nu är det dock slut med den verksamheten då mobilnätet tycks ha gått ner helt.

Mellan klockan 17 och 18 läser jag lite igen alternativt gör en utrustningskoll beroende på vilken veckodag det är och sedan vid klockan sju äter jag en smörgås. Klockan 20 lyssnar jag åter igen på P1. Strax därefter går jag och lägger mig. Och sedan börjar nästa dag.

På nätterna drömmer jag. Härom natten drömde jag att jag blev stoppad i tre olika poliskontroller. I två av dem fick jag göra ett blås test och i två av dem blev jag stoppad av samma polis. Som dock inte kände igen mig. I natt drömde jag att jag spelade någon slags FPS-spel i andra världskrigsmiljö. Jag kastade hemmabyggda handgranater och sköt tyskar. Grafiken såg ut att vara hämtad från något tidigt Nintendo. Kanske ett NES. Men det fanns ett multiplayer option och jag spelade med några vänner.

1 kommentar:

Elena sa...

Du glömde vitaminpillrena. Akta dig för skörbjugg!