Idén att skapa en retreat långt bortom civilisationen började ta form i huvudet någon gång mellan april och november 1993. David Koresh hade gått under med sina lärjungar i Mount Carmel utanför Waco, Texas. Amerikanska trupper hade dödats i Mogadishu varpå en hämndaktion dödade några tusen somaliska milismän medan amerikanerna skulle rädda en helikopterbesättning och lågkonjunkturen visade inga tecken på att mattas av utan tvärt om intensifieras ytterligare.
Jag började inte förverkliga idén förän en bit in på 2000-talet, efter WTC-incidenten. Jag minns fortfarande att satt och kollade på TV hos en kursare och medan flygplanen om och om igen flög in i tornen började jag dra upp riktlinjerna för att en dag kunna dra.
Några gamla vänner visade sig vara inte helt negativt inställda till idén, men de saknade rätt drivkrafter så jag började på egen hand. Arvet efter farfar och en del andra inkomster gjorde det möjligt att kunna köpa en lämplig tomt med tillhörande byggnader. Jag började genast renovera. Vinterbona både under och övervåningen på bostadshuset, grävde en brunn och började ordna med muren. MC-klubbarnas fort i Skåne skulle komma att påminna om korthus i jämförelse. De tre små grisarnas halmhydda.
Problemet var att hitta andra lämpliga individer, med sunda värderingar och användbara färdigheter. Humanister var ju inte att tänka på. Jag började helt enkelt kolla av olika verkstadsarbetare, sjuksyrror och ingenjörer. Praktiskt folk helt enkelt. De flesta som hade skills och var med på idén var dock nazister eller bara skogstokiga hippiefreaks med "ett med naturenfetischer" Till slut hittade jag fyra andra. De hade nödvändiga skills och var samtidigt lagom skeva på ett bra sätt. Lite självdistans och självironi men med en underton av extremt allvar. Vi la ner tid och pengar på att bygga vårt fort. Länststyrelsen skakade nog på huvudet men beviljade bygglov för betongmuren. Tre meter rätt upp i luuften och nästan två meter ner i marken. Vi använde färdiggjutna armerade betongskivor som egentligen var avsedda för att bygga hus med. Det såg ut som Israels mur mot Västbanken.
Och nu sitter jag här, ensam, muromgärdad. Isolerad och väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar