20 oktober 2009

Här och nu.


Jag vet inte hur många som lever längre.

Jag vill leva. Jag har mat, vatten, vapen, drivmedel, mediciner och underhållning. Jag hade förberett mig i åratal. Byggt, samlat, gått kurser. Bilar, elektronik, jordbruk, mureri, svetsning, överlevnad, jakt. You name it. Folk skrattade. Vilken dåre. Jag lever, de är säkert döda sedan länge. Och de döda vet bara en sak, det är bättre att leva. det kan vara därför de inte ger med sig. Utan fortsätter att komma. Fortsätter att hålla på som någon slags kloakdjur, amöbadjur som vägrar lägga sig ner och dö.

Det har gått några veckor sedan det började. Jag stack direkt när rapporterna började strömma in. Folk började dö för mycket och för snabbt. Jag stack, ringde gruppen men de tog mig inte på allvar. Nu är jag ensam här i fortet.

Inga kommentarer: